för hundar som oss

det river i bröstet och jag ångrar allt jag nånsin gjort.
det river i bröstet och jag ångrar allt jag nånsin gjort.
det river i bröstet och jag ångrar allt jag nånsin gjort.
det river i bröstet och jag ångrar allt jag nånsin gjort.

Ensamheten är för påtaglig idag. Kom hit. Kom och var min vän. Snälla. Det sticker i kroppen det känns som om att jag är ett gift. Det rinner så fasligt mycket från mina ögon idag och jag undrar när. När blir det bättre? Jävla skitliv. Orkar inte den här känslan. Ensamheten var nog värst i alla fall. Det var inte att ligga på asfalten och gråta av ångest, det var inte att kollapsa innanför dörren och gråta av sorg i flera timmar. Det var inte att se allt det äckliga, hemska jag såg i mitt huvud, det som drev mig till tokigheter. Det var nog inte värst. kan inte känna det nu. Nu känner jag bara ensamheten.