för hundar som oss

Åh. så känns det. åh. jag är dålig, ni vet dålig i kroppen, dålig i tankarna, på något sätt mår jag inte bra. haha. jag vill väl lägga mig ner i sängen och ligga där tills våren kommer. vill ligga i sängen och sova. jag skakar om händerna. jag har flack i blicken. jag känner mig rätt förvirrad, korkad, meningslös. oälskad. ensam. ledsen. matt. vill träffa människor som får mig att må bra. just nu är jag ensam. jag hatar den här känslan, en osäker känsla, en känsla som tippar över så himla lätt. som blir till sorgenatt. igen.

du stack ett hål i min kevlarsjäl, och så blev du mitt sår, och jag blöder ihjäl.

Jag vet att du läser, ibland. Inte ofta men då och då. Du kommer ändå inte förstå att det är dig jag menar, för du förstår inte. Det gör mig ledsen. Men this is to you: Jag ger upp dig nu. Om man ska vara lite dramatisk.

I can’t remember the last time I’ve seen my own eyes

Or the color of my skin

Do you know what it’s like to feel ugly all the time?

Hatar hur nära inpå verkligheten har kommit. Hatar hur mycket jag hatar. Hatar att förakta, se ner på och tycka illa om. Idag är ännu en sån dag då känslorna blir för starka och det känns som att jag försvinner iväg till någon annanstans för gott. Jag är alltid svart eller vit. Aldrig grå. Men jag ändrar mig snabbt, känslorna, ångesten, sorgen, misstron, paranoian, rädslan, ensamheten, styr mina steg. Känslorna jag har idag skulle kunna ge mig ödesdigra konsekvenser. Jag vill inte ens tänka vad jag skulle kunna göra för då finns det en chans till att jag gör det. Det kliar i benen efter förändring. Ingen bra kombination. Jag vill så himla mycket. Samtidigt vill jag ingenting. Vill ge upp. Ger upp alla jag känner en efter en.

I stretch myself across the world

Pushing my limits

For your entertainment and

You had the nerve

To call out my weaknesses and

drag me through the dirt

 

I’m staring in the mirror

Looking back at the person I hate