WALTZ MOORE
I can’t remember the last time I’ve seen my own eyes
Or the color of my skin
Do you know what it’s like to feel ugly all the time?
Hatar hur nära inpå verkligheten har kommit. Hatar hur mycket jag hatar. Hatar att förakta, se ner på och tycka illa om. Idag är ännu en sån dag då känslorna blir för starka och det känns som att jag försvinner iväg till någon annanstans för gott. Jag är alltid svart eller vit. Aldrig grå. Men jag ändrar mig snabbt, känslorna, ångesten, sorgen, misstron, paranoian, rädslan, ensamheten, styr mina steg. Känslorna jag har idag skulle kunna ge mig ödesdigra konsekvenser. Jag vill inte ens tänka vad jag skulle kunna göra för då finns det en chans till att jag gör det. Det kliar i benen efter förändring. Ingen bra kombination. Jag vill så himla mycket. Samtidigt vill jag ingenting. Vill ge upp. Ger upp alla jag känner en efter en.
I stretch myself across the world
Pushing my limits
For your entertainment and
You had the nerve
To call out my weaknesses and
drag me through the dirt
I’m staring in the mirror
Looking back at the person I hate
