för hundar som oss

Jag lyssnar mycket på kent igen och det är inget bra tecken, det är aldrig bra faktiskt. Att jag lyssnar på kent. jocke frågar om jag är lycklig nu? är du lycklig nu? Jag undrar också. Jag minns självmord med papper, jag minns sena nätter vid fönstret med telefonen, jag minns hur jag frågade honom om mina sömntabletter räckte till. Jag minns så mycket av det jag hatar. Jag minns all destruktivitet som om ingenting annat fanns. Genom en iskall vinter. Och jag har glömt allt som kommer tillbaka som en flodvåg. Det är mer än jag kan hantera, det är mer än jag någonsin. Sommartid, jag är tystnaden och vinden. Jag är trött på mycket nu. Men jag är glad. Jag är pigg. Kanske är det som skrämmer, att om jag faller nu faller jag så högt ifrån. Ett så långt fall.

Dom säger att jag varit trasig
:Aldrig har jag varit hel
Dom säger det är nåt med benen
men ingenting har någonsin
varit mer fel
Dom säger att jag varit elak
:Alltid har jag varit rak
Dom säger det är fel på hjärtat
men ingenting har någonsin
slagit så hårda slag
Dom säger att jag varit farlig
:Alltid har jag varit svag
Dom säger det är nåt med mitt huvud
men ingenting har någonsin
varit så nära ett svar

Sommar!!!(vår..) Weho. puss. påsk. fint.

Precis så.
Känslan försvinner inte och jag kommer inte längre ihåg vad som gav mig den. Jag kommer inte längre ihåg orsaken. Men känslan sitter kvar, sitter hårt i kroppen. It's not something i would recommend but it is one way to live. Jag är trött på tabletter. Jag är trött på psyk. vård som brister och just nu ser jag mig själv bli hatisk mot barn-och ungdomspsykatrin. Om fem månader står jag inte längre under deras ansvar och det är nog skönt för båda parter.
Jag är rädd för att jag kommer bli ensam. Alltid rädd för ensamheten. Jag är rädd för att det som jag kallar det sjuka i mig kommer få större svängrum i huvudet när jag fyller 18. Jag är rädd för att ingen längre kommer försvara mig när det dåliga kommer tillbaka. För tillbaka kommer det. Det smyger sig på hela tiden. Jag inser ju själv att det inte är normalt, inte normalt alls att hästen gjord av trä i rättviks park ruskar på huvudet och ställer sig på bakbenen inför mina ögon. Jag förstår att jag inte borde höra hur de väser åt mig på bussen, i skolan, på stan, ensam i min säng. Att det inte ska vara såhär. Att det dåliga börjar smyga tillbaka. Men jag är inte rädd för det längre. Jag är nog bara rädd för ensamheten. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga och orden går trögt idag. Jag är bara så besviken. jag avskyr henne.

Bäst i hela världen. Jag hatar söndagar då är nästa helg så himla långt borta och måndagar är alltid långa. Tisdagar onsdagar och torsdagar med.

Jag vill försvinna, så mycket, drar ner mig så himla lätt, får mig att vilja sluta existera. Jag förstår ju inte? Är jag dum i huvudet, är jag överdriven eller är jag för enkel? Sitter och stirrar på skärmen men jag får inte ner några ord. Det är så svårt att inte bryta ihop. Varför är det så? Varför river ångesten den svarte ryttaren lämnat hos mig så himla hårt i bröstet? River som om jag kommer kollapsa inifrån. Som om det vill döda mig. När du får döden själv att kapitulera, den dagen ska jag lita på allt det som jag har så svårt för. Jag kan inte förstå. Hatar mig själv och jag orkar inte hålla uppe armarna för att skriva. Den livslust jag hade rinner av mig så himla enkelt. Och du kommer aldrig förstå. Du säger att du förstår. You said they laid of lots of coke, but you don't know how much you did. Precis så. Bestämmer mig för att aldrig mer. Aldrig aldrig mer. Men jag har som vanligt fel. Fel i allt jag gör. Jag önskar att saker och tiden vore annorlunda. These days. Men det är de såklart inte.

I want a girl who's to sad to give a fuck. I want a boy who's so drunk he doesn't talk.

Ge mig pengar ---> säljer festklänningar, strumpbyxor, oanvänd bikini och hår rosett!

http://www.tradera.com/listing.mvc/itemlisting?ftgnr=1196452

JAG ÄR EN VAMPYR JAG SUGER OCH SPYR.

syr lite. posar lite. vill springa lite.