för hundar som oss

Jag lyssnar mycket på kent igen och det är inget bra tecken, det är aldrig bra faktiskt. Att jag lyssnar på kent. jocke frågar om jag är lycklig nu? är du lycklig nu? Jag undrar också. Jag minns självmord med papper, jag minns sena nätter vid fönstret med telefonen, jag minns hur jag frågade honom om mina sömntabletter räckte till. Jag minns så mycket av det jag hatar. Jag minns all destruktivitet som om ingenting annat fanns. Genom en iskall vinter. Och jag har glömt allt som kommer tillbaka som en flodvåg. Det är mer än jag kan hantera, det är mer än jag någonsin. Sommartid, jag är tystnaden och vinden. Jag är trött på mycket nu. Men jag är glad. Jag är pigg. Kanske är det som skrämmer, att om jag faller nu faller jag så högt ifrån. Ett så långt fall.