för hundar som oss

Jag vill försvinna, så mycket, drar ner mig så himla lätt, får mig att vilja sluta existera. Jag förstår ju inte? Är jag dum i huvudet, är jag överdriven eller är jag för enkel? Sitter och stirrar på skärmen men jag får inte ner några ord. Det är så svårt att inte bryta ihop. Varför är det så? Varför river ångesten den svarte ryttaren lämnat hos mig så himla hårt i bröstet? River som om jag kommer kollapsa inifrån. Som om det vill döda mig. När du får döden själv att kapitulera, den dagen ska jag lita på allt det som jag har så svårt för. Jag kan inte förstå. Hatar mig själv och jag orkar inte hålla uppe armarna för att skriva. Den livslust jag hade rinner av mig så himla enkelt. Och du kommer aldrig förstå. Du säger att du förstår. You said they laid of lots of coke, but you don't know how much you did. Precis så. Bestämmer mig för att aldrig mer. Aldrig aldrig mer. Men jag har som vanligt fel. Fel i allt jag gör. Jag önskar att saker och tiden vore annorlunda. These days. Men det är de såklart inte.

I want a girl who's to sad to give a fuck. I want a boy who's so drunk he doesn't talk.