för hundar som oss

Weho på mellandags <3 tröjan och tightsen är :) :)

Som jag brukar göra när jag känner såhär. Känner mig otillräcklig, till besvär, dimmig. Känslan av att aldrig någonsin. Jag har slutat sakna. Slutat sakna gamla tider, gamla vänner och gamla känslor. Jag vet inte om jag har blivit känslokallare eller om jag helt enkelt gett upp att sakna. Jag vet inte. Jag vet ingenting. Jag vet att jag faller tillbaka, lutar mig bakåt och ser något gammalt. Något som inte borde finnas, något som dog för länge sen. En känsla av hopplöshet? Kan inte sätta ord på känslan som äter upp mig inifrån.

"Och du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt. Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick, att det känns, att det är långt hem."