musiken slutade aldrig

Ljug för mig, ljug för mig..

En ny morgon. En ny ångestfylld morgon. En månad till. "Det klarar du? Ja. Det gör du." Idag ska jag göra viktiga saker. Men hela dagen är inte fullbokad. Rädd. Som sådär på ett nytt sätt. (Det är inte nytt egentligen det är några veckor gammalt.)
Som får en att säga i natten "jag behöver något starkare". Och hur skulle han kunna hålla tillbaka tårarna?
För snälla kom kom atombomb, vi har blivit som dom. Som dom som vi sa att vi aldrig skulle bli som. Det är inte bara jag, du har förändrats också. Vi är precis som dom. Vi är psykfall i natten, vi tränger bort alla känslor med olika metoder. Du med det där, och jag med det här. Någon viktigpetter skulle säkert säga att vi gör samma sak. Men det är det inte. Du flyr, jag flyr, men vi flyr åt olika håll. Och nu minns jag - jag förstår inte livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0