för hundar som oss

Söndag. Jag hatar söndag. Söndag drar ur all livslust ur kroppen. Söndag är fylld med ångest. Jämt. Jag önskar att söndag vore o-existerande. Jag önskar att jag vore mer. Mer allt. Mer levande. För nu hatar jag ångesten som aldrig förut. Nu hatar jag det mörka utan förståelse. ÅH. Önskar att jag inte vore den som är den. Den som sitter och hangs her heart out såhär. Ge mig en vinterdrog, ge mig allt du har, kom nu, jag är kroniskt låg.

Jag har varit hos Tove i helgen och det har varit bra. Tove är min bästa vän. Därför fattar jag inte varför det inte kan hålla i sig med att inte vara låg. Att inte vara lika dålig. Att inte må såhär. Jag vill sova i all evighet.