för hundar som oss

fina flickor hihi :) <3


Jag tänker att jag vill skriva något glatt. För alltid när jag skriver(i skolan, för mig själv, här) blir det alltid så att sorgen i tankarna slingrar sig ner i fingerspetsarna. Att orden som fastnar är ord som bara jag borde se. Egentligen spelar väl inte det någon roll, eftersom att jag raderar det mesta jag skriver som är publikt. Men det går inte att skriva glatt idag, varje gång mina tankar nuddar dig det minsta, en dag som idag, så sätter sig sorgen i mig. Mest i ögonen. Mest så jag gråter. Men också i andningen. Som ett hårt grepp runt min hals så jag får kämpa för att orka andas. Vill skriva så du förstår, men du kommer aldrig att förstå och förstår du kommer du aldrig mer att.