BUT ME I'M NOT A GAMBLE, YOU CAN COUNT ON ME TO SPLIT
Och du frågar vad jag tänker på, och jag svarar inte att i mitt huvud så får människor sin hud avskalad, jag svarar inte att ångesten aldrig lämnar kroppen och jag svarar inte att jag inte kan tänka förbi slakten. Jag svarar inte att jag tänker att någon dag kommer alla jag älskar att dö. Svarar inte att mina tankar går till sorgen som sitter så hårt i mina finaste vänner, jag svarar inte hur lätt det är för mig att falla, jag svarar inte att det känns som om en kollaps är närmare nu än den varit på länge, svarar inte att jag känner mig som ett monster.
-Ingenting.
Så fint skrivet, men så hemsk innebörd... :/
Så svårt att höra sånt när man inte kan eller inte vet vad man ska göra åt det. En dag kanske saker sakta börjar ljusna. Jag kan inte ge mycket annat än klyschor men det är väl så det är.
Hoppas du har det, om man bortser från ångesten och allt djupt rotat, har det fint för stunden!
Inre bilder kan styrka eller såga en vid fotknölarna. Att se fasansfulla saker när man stänger ögonlocken skulle tala om för mig att jag var extremt stressad, överproducerade hormoner eller hade svårt att sortera mina intryck. Jag har mött psykiskt stabila människor som skakat berättat om tillfällen då deras huvud fylldes av de mest horribla inre bilder. Det är såna här saker du SKA berätta för de som vill hjälpa dig, hur ska de annars kunna vägleda dig, jag bara undrar ?
