MEN JAG FÖRSTOD DET ALDRIG FÖR JAG VAR KÄR



Hej ta livet av mig nu. Tack. Ett skott i huvudet. Bara sådär. Rätt igenom. Enkelt. Vaknar av ångesten. Hon ger mig ångest. Inte hon som hon utan en helt annan hon. Kommer aldrig förlåta, nej, nej, nej. Vaknar till ljudet av tystnad. Vaknar av att solen skiner igenom mina stadsgardiner. Borde nog sy upp de nya gardinerna. Jag kollapsar gärna i dina armar min vän. Fast du inte känner mig så bra vet jag ju att det kommer bli så. En sväng upp på rummet, kollar mig runt. En sväng till ditt skrivbord, kollapsa av ångesten. Jag önskar att jag inte vore sån. En sån med ångesten som en äkta vän som aldrig någonsin lämnar ens sida. Jag vill inte vara sån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0