för hundar som oss

Det finns ingen tid kvar
Det finns ingenstans att gå
Solen har gått upp
Den skiner inte på oss

Och mina tankar, gått i criklar
Det finns ingen tid att vila
Jag vill åka tillbaka till
När jag inte hade nånting

Tar lite för mycket. Bara lite. Tar in lite för mycket. Bara lite. Minns saker igen 
sådär som jag gjorde när jag pratade mycket med Rieke förut. Minns dagen i
köket med kökskniven som försvar mot det onda jag var så säker på skulle
komma. Minns hur jävla rädd jag var, hur jag trodde att jag skulle dö. Jag minns
dagarna vid datorn, rädd där med. Minns hur enkelt allt var i mina tankar, jag
minns hur paranoid jag var. Jag minns ångesten när helikoptern slog över mitt 
huvud. Jag minns hur jag grät på bussen för att jag var så rädd. Alltid så himla 
rädd. Jag minns inget av det jag vill minnas. Jag minns fel. 

Jag hatar dem äckligt mycket.