för hundar som oss

dina ord känns så smutsiga. de känns som slag emot min nakna hud, de känns som piskslag mot min rygg. jag spelar med fastän jag vet att jag måste duscha av mig orden sen, så som jag alltid duschar bort känslor. jag har hamnat i någon sorts spiral. the downward spiral. som vanligt är det jag som gjort fel, jag som eggar dig att säga så som du säger. och visst har du rätt. du har alltid rätt. jag behöver det här, jag behöver bekräftelsen. jag låter bara dina ord sköljas iväg med vattnet i duschen, där jag lagt mig i badkaret och försvunnit iväg i tankar om självmord och dekadens. där jag somnar helt plötsligt, för det blir så himla jobbigt för mitt huvud att tänka. jag vaknar med ett ryck, varje gång, och av ren vana drar jag med fingrarna över mina ärr, min hud är alldeles kall för vattnet träffar mig inte överallt.
jag sköljer bort dig, jag sköljer av märkena du lämnat på mig så många gånger. jag blir ren.