för hundar som oss

stanna hos mig. stanna inte. någonsin

idag tar orden aldrig slut för att allt annat tar slut.
önskar att jag brydde mig lite mer från början så jag slapp bry mig så mycket i efterhand. för visst är det ganska dumt? allting? hela grejen? allt jag gör, mitt liv, mitt kaos, mina tankar. hur jag agerar. hur likgiltigheten har fått komma under skinnet på mig. komma in i blodet, rinner i min kropp. äckligt va? tillsammans med monstren. tillsammans med all ångest, ensamhet och misstro. tillsammans med sorgen som gör världen svart.


känslan jag har nu får mig att vilja krypa ur skinnet. inget räcker till. det drar och sliter i mig. jag lyssnar på lasse lindh, men låtarna räcker inte till. jag vill höra mer, mer mer. tätare inpå hjärtat. byter frenetiskt låt i väntan på att den låten som kan dra in mig i lugnet ska komma, men den finns tydligen inte. åh. blir galen, tror att ikväll vänder allt. helt och hållet. vill skjuta ner mig med isen, smälta med den, försvinna och delas i tusen bitar för att aldrig förenas igen. aldrig. jag vill bli till ingentinget. snälla. i natt. era ord sköljer inte av mig i natt. paniken sitter i händerna på mig och jag skakar. jag pratar högt för mig själv för ensamheten är så himla tät. jag har tappat den tron på människor jag byggt upp den här tiden. jag vill vill vill, vad vill jag? jag är så dum i huvudet.'

det är så obehagligt i kroppen. klarar inte av det. måste ta tillbaka min kropp. vad ska jag göra... jag har ingen nu. inte i natt. måste