för hundar som oss

skriver ett inlägg från en telefon i en katastrofsäng i ett obehagligt sjukhus där personalen aldrig ser på mig. på något vänster har jag hamnat i just detta rummet. på just denna avdelning. typiskt. lyssnar på "lua" men betydelsen har, liksom jag, ändrat betydelse. ändrat tankebanor. jag tänker på judas vän. dom var väl vänner? jo. tills judas blev utpekad som förrädare. det är jag som är judas och du är moses även om det inte gäller samma tid eller samma story. idag är det inte mer. jag vill! hemskt mycket. fastän jag vet att ord bara är ord, var dina ord, skrivna på din dator lite av misstag i ruset över att det inte var en dålig dag, väldigt sköna att höra. du har inte glömt mig fastän du inte svarat under mina vågade sekunder, när jag ringde för att säga att jag älskar dig och att du hade rätt:alltid rätt. du har inte svarat på det där smset utan fråga utan innehåll. det är du och jag och conor oberst den här morgonen. tittar ut för att se att solen skiner