för hundar som oss

äckelmänniskor. hur fan kan det bli såhär. fan vad arg jag blir! stay away. orden flyter ihop

hatar det här. hatar hur du håller på. hatar att du förändrar allting så enkelt. hatar det här och jag är så trött. jag blir matt. när det blir såhär känns livet hopplöst och jag hade nyss fått upp hoppet om mänskligheten och sen blir jag less igen för att människor är så äckliga. han är äcklig. kan du inte förstå det. dumma människor och dumma saker. dumma äckelsaker. LÅT MIG SLIPPA snälla jag orkar inte. jag klarar inte av det. behöver bara skriva av mig lite. förlåt om det låter konstigt ni som läser det här. men jag orkar inte just nu.

Hon låg på gatan
medan rymdskeppen
sände meddelanden
genom atmosfären

Hon skär sig i handleden
i solskenet
för hon säger
att hon redan sett Spanien
och världen förtjänar inte dig

För du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet

Det kan ta slut i morgon
eller hålla på för alltid
ibland är det så

Så säg som det är
för den här gången
krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig
och känslorna faller fritt
på midnattsgatorna
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig
in i mig

Och du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet

När jag tänkte på dig,
kände du mig?
genom antennerna
och sateliterna

När du låg på gatan
medan rymdskeppen
sände meddelanden
genom atmosfären
och världen förtjänar inte dig

För du är det finaste jag vet
när allt annat är falskt och fel
och jag bara går ner mig
för det är så jag säger det
till dig
- du är det finaste jag vet

Allt roligt börjar
och slutar med
att vi är nere och ute igen
(men vad behöver vi
egentligen?)

Jag vänder mig om,
hon bara ler
allén är inte så dålig ändå
när du går brevid
och det är så jag säger det..(-håkan)

ångesttttttttt. känner mig äcklig, vidrig. fel. helt fel. typ äckel. ångest. önskar jag bodde på ett sjukhus så dom morfinerade mig hela tiden.. eller neh. girls and fast cars. LIVET SUGER och jag orkar inte med mig. lär ta något vettigt.

har inget att säga. ångesten försvinner inte, jävla fittångest. tänker vara mer. tänker finnas mer. inte vara suddig, jag vill vara skarp.

vill säga att jag avskyr. vill säga att jag föraktar. men sen så gör jag ju inte det. jag önskar att saker och ting vore annorlunda. men det har du redan fixat, men på fel sätt och åt fel håll. behöver lite kärlek från fel sort, och sympati ifrån fel håll. tänker att det löser sig. men sen tänker jag vidare, sådär som man inte ska. tänker att det inte alls kommer lösa sig, att allt kommer gå åt helvete och att det här aldrig aldrig någonsin kommer bli bra. och ditt agerande hjälper inte direkt till. blir så trött bara. matt. men skitsamma faktiskt. ingenting spelar någon roll längre. ingenting. och det är så himla tråkigt.

ångest. vet inte vad jag vill, vet inte vad jag gör, vet inte hur något blir, vet inte hur framtiden ser ut, vet inte hur jag mår, vet inte varför den enda som kan nå mig nu är veronica maggio.
vet varför jag har ångest. kan inte ta bort den, kan inte fixa orsaken till den.

tänker att all time low är nog bäst i hela världen. (har nämligen sett dem live igår. omg. lycklig.) tänker att det är bra att hon inte är snygg. tänker att jag inte missade så mycket på campingen. tänker att du är en hycklare. tänker att det var bra att jag köpte den där engelska telefonkiosken/spargrisen. den gör mig glad. tänker att mina vänner är nog finast i världen.

ångesten. dödar mig. är så liten just nu. gråter och saknar dig. så jag vet inte vart jag ska ta vägen just nu. får jag ens ha kvar dig som min vän.

jag hatar det här hatar allt. snälla...

KAPITULERANDET.

Igenom mörkret. Jag har skrivit så himla mycket jag inte vågar publicera. och dom var bara kids. jag önskar att allt vore enkelt. eller enklare. växlar mellan speedad/skakis/hetsig och ångest/sorg/ledsen medan jag har en konstant tomhetskänsla som är starkare än på länge.

And what am I supposed to say when I'm all choked up that you're ok

sorgen.hatet.ångesten.misstron.ensamheten.olyckligheten.sårad.besvikelsen.fruktan.rädslan.avskyn.betvivlan.paniken. kapitulerandet.förlamandet.fallet.

och sen så suddar jag ut det igen för alltet är ingentinget men ingentinget är alltet precis som vanligt igen. precis som en förlorad tid sen. hon äcklar mig och jag har ångest och jag känner mig ensam och jag känner mig arg och jag vet inte varför tankarna aldrig försvinner ur mitt huvud. jag vet inte varför, varför varför varför, dessa blodiga tankar spelar sig i mitt huvud, varför jag får sånna tankar som gör att jag ryser, rycker till, äcklas av mig själv. jag vet helt enkelt inte och jag hatar bup mer än någonsin jag är så arg och besviken och ledsen och jag vill aldrig mer tillbaka dit. jag tänker att jag ska låtsas, hålla ut till oktober, men jag vet inte om jag orkar. jag kanske kan ringa och säga att nej jag hatar er jag tänker aldrig mer komma tillbaka och förstörs jag då vet vi vems fel det är. då vet vi vems fel det är att jag inte kan sova på nätterna, vems fel det är att ångesten aldrig vill försvinna och vems fel det är att jag aldrig någonsin blir bättre. men då ljuger jag för det är inte deras fel egentligen, men om jag ska ha någon som syndabock lär det bli dem, för de har svikik mig så många gånger att jag själv inte ens förstår hur jag stått ut så länge. hur de har behandlat mig. som om jag vore mentalt handikappad, som om jag vore fyra år, de har pratat över huvudet på mig, de har förlöjligat det jag säger, de har aldrig tagit mig på allvar ens när jag ringt och sagt "nej nu dör jag" vilket har slutat med en överdos eller en självskadeslakt, de har förklarat mig frisk när allt jag behövde veta att verkligheten inte ser ut såhär; det är inte friskt med min ångest, det är inte normalt, jag kommer inte må såhär resten av mitt liv, men det sa de aldrig, de sa bara att jag var frisk, sen sa det att jag alltid kommer ha mer ångest än andra, de har sagt "men du mår ju bra nu, när du har slutat skära dig" och jag undrar är du dum i huvudet, är ni helt socialt inkompetenta? de har träffat mig på IVA efter överdos, de har sett mig ligga där och sen sagt "jamen, då ses vi igen om 4-6 veckor elin". de har svikit mig på så många plan, och jag vill inte tänka längre tillbaka än det ytliga jag nyss förklarat. jag vill inte tänka på de riktiga sveken, hur de totalförstört mig. jag blir arg och ledsen och jag orkar inte vara ledsen mer. the taste of ink is getting old..

Bild på hår som var in progress. Nu är det en annan färg.......

Yeah maybe I've hurt you sometimes but let's contrast and compare.



I'm gonna get so drunk, that I pass out, forget your face that by the time that I wake up.

Minns vin minns sommar minns en problmenfri tid som var full av trubbel och problem. Saknar den där kvällen vi var på fest i orsa, minns hur vi gick ut i natten jag och min vän. Jag minns glädje. Jag är glad nu men då var allting så färskt, så himla nytt fastän det var gammalt. Kommer nog aldrig få uppleva den känlsan igen. Den där känslan av häret och nuet.
Planerar gör jag alltid nu. Ser bakåt. Allt det där man inte bör göra. Man ska leva för stunden. Och jag önskar jag kunde det men nu vet jag bara att jag önskar att mitt hår ville bli blont någon gång och att sommaren kommer snart. Att skolan slutar men då ligger hösten så nära igen och jag överlever inte en likadan vinter. Det gör jag inte. Det var så himla svårt och jag orkade knappt andas den kalla luften. Kom aldrig mer vinter.

jag hittar gamla texter som egentligen inte betyder någonting för mig eller för någon annan och mitt ångesthjärta slår och slår och slår så himla hårt när ingentinget blir så tydligt igen och vi sa tänk om vi saknar detta sen, saknar 2006, 2007, 2008... för nu saknar jag det av (1) anledning. (alla anledningar som om och om igen bara försvunnit ut i ingentinget medans den där känslan sitter kvar.) läser om hur jag och en vän inte visste vad ordet ångest stod för, läser hur en annan vän berättar om sin apatiska vardag, läser om sorger som jag hade glömt bort och jag försöker prata med BUP om allt men jag har tappat tron nu, tappat all känsla för någonting, jag försöker prata om känslorna och tankarna och verkligheten och overkligheten, om sorg och ångest och död och saknad, men ingenting når fram, jag vill inte gå dit mer, jag vill bara slippa av (flera) anledningar, och en dag kommer jag säkert vara fri från tabletter men jag vågar inte låta det dåliga komma tillbaks, låta mina monster komma tillbaks in i mig som jag vet att de kommer göra, min abilify som dom ger mig mot ångest, den är det enda som håller uppe min tunna pappersvägg som gör att de inte hittar mig bland plastic hearts och kartongtankar, den enda som gör att jag inte blir vaken om nätterna, för rädd för att blunda.
jag brukade stanna uppe hela nätterna, för det fanns ingenting med morgondagen som lockade, ingenting värt att vara vaken för, ingenting som fick mig att hålla mig vaken under skoldagar. natten var min fristad även om det var då jag var så ensam och det var då jag var så rädd, då hade ändå jag kontrollen, över vad vet jag inte, mest mig själv tror jag, ingen kunde nå mig, ingen kunde se mig, ingen kunde bestämma. det var bara jag och natten och mina monster och tankarna och övermakten och ångesten. alldeles ensamma.

Jag lyssnar mycket på kent igen och det är inget bra tecken, det är aldrig bra faktiskt. Att jag lyssnar på kent. jocke frågar om jag är lycklig nu? är du lycklig nu? Jag undrar också. Jag minns självmord med papper, jag minns sena nätter vid fönstret med telefonen, jag minns hur jag frågade honom om mina sömntabletter räckte till. Jag minns så mycket av det jag hatar. Jag minns all destruktivitet som om ingenting annat fanns. Genom en iskall vinter. Och jag har glömt allt som kommer tillbaka som en flodvåg. Det är mer än jag kan hantera, det är mer än jag någonsin. Sommartid, jag är tystnaden och vinden. Jag är trött på mycket nu. Men jag är glad. Jag är pigg. Kanske är det som skrämmer, att om jag faller nu faller jag så högt ifrån. Ett så långt fall.

Dom säger att jag varit trasig
:Aldrig har jag varit hel
Dom säger det är nåt med benen
men ingenting har någonsin
varit mer fel
Dom säger att jag varit elak
:Alltid har jag varit rak
Dom säger det är fel på hjärtat
men ingenting har någonsin
slagit så hårda slag
Dom säger att jag varit farlig
:Alltid har jag varit svag
Dom säger det är nåt med mitt huvud
men ingenting har någonsin
varit så nära ett svar

Sommar!!!(vår..) Weho. puss. påsk. fint.